Jeanette Gauffin

Det känns verkligen att VFUn har kommit ihåg och att jag har massor att göra. Inte nog med att jag jobbar varje dag utan det är plugga som gäller men också gå hela dagar i skolan och vara som en lärare nästan. Det är påfrestande och jag vill typ lägga mig och sova direkt när jag kommer hem. Men hemma har jag ännu mer att göra, har massa djur som måste tas hand om. Fast det måste jag säga gör jag gärna. Katterna är helt underbart söta och Gweran är så mysig och söt när han vill umgås. Speciellt när han trippar utomhus när han hittat en stor och fin pinne som han kan leka med. Nu har katterna börjat använda klätterställningen också, vilket känns riktigt bra. Till och med Tuzzie har varit i den två gånger och legat en liten stund, vilket känns bra. Ska snart gå till pizzerian vi har här för att hämta kvällens middag, orkar verkligen inte laga mat och sen äta och ta det lugnt en liten stund, får se hur länge jag orkar hålla ögonen öppna denna dag. 

 

Har haft fullt upp i helgen, varit sjuk och umgåtts med Alex och sedan jobbat. Kattungarna blev nio veckor i fredags. Tiden går för fort tycker jag. Kommer knappt ihåg hur det var när de var "små". Just nu känns det som att de stannat i växten, men samtidigt om jag jämför med bilder från några veckor sedan så kan jag se tydligt hur stora de har blivit. Men än så länge är så fortfarande mina små odjur! Haha. Det händer inte så mycket nytt i deras utveckling precis. De springer, jagar, klättrar, river, tar sönder, äter, sover, leker och bara är så sjukt söta som de kan vara. Snart är också dags för deras vaccination och kontroll. Ska bli spännande men också dyrt haha.

 

 

Leka i påse är mycket roligt!

 

Idag blir våra söta kattungar åtta veckor. Tiden går verkligen fort och de växer och blir större, tyvärr. Nu tycker jag att de är i den bästa tiden. Små men är som katter, så sjukt sött. Springer runt och leker, sover överallt och är helt galna. De har också blivit sina små egna kattungar och vi har märkt typiska drag hos varje en av de. Sotis är den som är mest lugn, sover oftast när de andra två leker och han är som gummi. Han är så mjuk i kroppen och har mjuk päls en riktigt gobit. Sotis tycker om att sova på oss och somnar väldigt lätt när man klappar och myser ner honom. Såklart går det inte om han precis sovit och är på lekhumör då vill han leka. Men han är väldigt lugn i sina lekar till skillnad mot sina syskon. Lilloscar är den som är lekfull men inte mest och kan också somna när som helst men inte lika mycket som Sotis. Han kan leka i timmar och är väldigt självständig. Sotis kan komma och tigga mat och försöka äta det jag själv äter medan Lilloscar knappt märker att det finns mat framme. Dock är båda två ganska kinkiga med mat och äter inte vad som helst. Han är väldigt mammig skulle jag säga då han brukar gå till Akira och vilja bli tvättad och vill ofta snutta. Även om lillsocar kom sist i ordning när de föddes så är han störst i storleken. Sotis, som är äldst i ordning när de föddes är minst i kroppstorlek. Pip som föddes på tredje plats är mellan Sotis och Lillsocar. Hon är inte störst och inte minst. Däremot är hon den som utvecklats först, hon har gjort allting först och som dessutom kan äta vad som helst bara det kommer framför näsan på henne. Pip är också den som är mest lekfull samtidigt är den som kan sova genom vad som helst. Hon sover väldigt djupt och är så grymt söt när hon sover, iof är alla tre det. 

 

Efter att Pytte hade börjat äta och faktiskt gå upp i vikt och växa så vände det. Jag kommer inte exakt ihåg när det var men förra veckan måste det ha varit och hon slutade äta. Hon kanske fick i sig sammanlagt 5 ml på en dag. Hon bara sov och var jättesvag. Då började jag och Alex känna att hon antagligen inte kommer att orka så länge till. Hon hade dessutom börjat blöda lite ur näsan när hon ätit. Och sen kom förra helgen då hon inte åt något alls. På måndagen så ringde jag veterinären då Gweran också var tvungen att komma dit, stackaren hade jätteont i öronen, de var röda, varma och kladdiga. Så vi fick tid kvart i två på måndagen för både Pytte och Gweran. Åkte dit och veterinären tittade först på Pytte och konstaterade att hon hade blåsljud på hjärtat, vätska i lungorna och som jag och Alex redan visste gomspalt. Hon hade alltså tre problem som alla tre är livshotande när det är små kattungar det handlar om. Veterinären sa att blåsljud kan växa bort, lika så med gomspalt och vätska lungorna kan man ta bort genom medicin. Men med tanke på hennes situation med alla tre problem och hon var så svag skulle det vara elakt att låta henne fortsätta leva. Fick ta beslutet då att låta henne somna in. Och det gör fortfarande ont i hjärtat när ingen Pytteliten kommer skrikande och vill ha mat. De andra tre springer och leker och växer. Men Pytte saknas. Hon var vår lilla pytteliten. Som tur är så har vi Sotis, Lillsocar och Pip som lite plåster. Sotis har tillochmed börjat ta efter Pytte och kommer till en och skriker om mat och vill sova på oss. Väldigt mysigt. Pytte kommer alltid ha en stor plats i hjärtat!! Saknar henne väldigt mycket, men vet om att hon nu har det bra och är uppe i himlen med morbror Leo.

 

Pytte <3

Idag blir kattungarna hela 6 veckor. Känns som att det var typ igår jag skrev att de blev 5 veckor. Tiden går alldeles för fort och snart kommer de vara tillräckligt gamla för att flytta, kommer bli tomt här hemma. Men som tur är så har vi minst 6 veckor till med de små söta. Och det märks verkligen att det blir större och större. Alla förutom Pytte har nu redan börjat äta riktig hårdmat som Akira äter, även om de ibland ligger och snuttar. De leker överallt och benen och soffan är roligast. Och bita på sladdar. Vi ska nog köpa lite leksaker som de kan bita i så vi slipper bli av med mer sladdar, de har bitit sönder min ena mobilladdare och mina hörlurar, yäy. Så vi vill undvika att fler saker ska gå sönder. Men det är sånt som händer tyvärr. Förutom att de är jättebusiga så är de väldigt gossiga också. Sotis har börjat ta efter Pytte med att sitta nedanför och skrika tills man tar ner handen och de klättrar upp på den och vill komma upp till famnen. Sotis gör det mest för att han vet att det finns mat men ibland bara för att umgås. Väldigt gulligt. Pipan har också börjat göra det men dock inte lika mycket som Sotis. Lilloscar han skriker inte han klättrar, vill han någonstans så kommer han dit oavsätt om det är genom klättra på soffan eller på mina ben. Gulligt är det iaf. Kattungarna har också börjat ta efter Akiras roliga grejer hon gör. När hon ska äta så skrapar hon alltid som när hon går på toa vid matskålen när hon är klar och nu har kattungarna börjat med det också. Ser så sjukt sött ut. Lika dant vid kattlådan så skrapar de utanför går på toa, skrapar i lådan och sedan utanför igen. Leo gjorde också så fast han skrapa aldrig innanför och Lilloscar har tagit efter det. Först trodde jag att han skulle göra sitt utanför lådan men han sätter sig på lådan gör sitt och sen skrapar utanför. Väldigt sött tycker jag. De är som små kopior på sin mamma och sin morbor. Just nu ligger Akira, Lilloscar, Pip och Sotis i soffan bredvid Gweran och Pytte sover i lådan där de var från början. Hon vill sova på mig men gick ut med Gweran nyss så fick lägga henne där så länge och nu när hon sover vill jag inte väcka henne. De små söta liven. 

 

I morse vid fyra tiden blev kattungarna 5 veckor gamla. Kan inte förstå hur tiden kan gå så fort, att de faktiskt varit hos oss i fem veckor nu. Och lugnare blir det inte. De klättrar i gardinerna, på stolar, på soffan, bordet allt som kommer i deras väg. Samtidigt är de väldigt söta och snälla. Alla vill komma upp i soffan till mig när jag matar Pytte de har lärt sig att det finns god mat i flaskan och blir helt galna när den kommer fram. Vilket är grymt sött. De har dessutom börjat äta lite smått av Akiras kattmat, vilket är jättebra och vad jag har sett har Pip och Pytte gått på toa men jag är helt säker på att Sotis och Lilloscar också har gjort det. Fick städa båda kattlådorna som vi har ställt ut. Det är också jätteskönt och bra att de går på toa. Till och med lilla Pytte går på toa. Hon har utvecklats grymt mycket på de senaste dagarna. Hon leker med sina syskon springer, hoppar och leker med leksaker som finns på golvet. Hon vill till och med leka med Gweran, som inte riktigt vet hur han ska göra men det går alltid bra. Vi har nu kanske fått reda på vad som faktiskt är fel på Pytte och vi har ringt veterinär och de sa att vi ska mata henne ett tag till och se om det kan lösa sig med tiden, annars får vi komma in och så får de bedöma utifrån det. Men så länge hon äter, kissar och bajsar och leker så är allt bra. Nu hoppas vi på det bästa!

 

Kattungarna utvecklas för varje dag som går, för någon dag sen kunde de knappt gå ordentligt idag springer de, fast lite vingligt såklart. Leker som sjutton gör de både med varandra och med mamma Akira. Men också med våra fingrar lite smått men ibland kan det bli läskigt. Däremot är de väldigt rädda för stora schäfern Gweran, för de säkert ett monster. Men för Pytte är han inte läskig alls, hon springer mot honom och ska mysa och klättra. Gweran blir lite fundersam och vet inte exakt vad han ska göra, men snäll och duktig som han är låter han henne göra lite vad hon vill, bara hon inte klättrar på hans tassar. Och en annan som är underbart gulligt, Pytte känner nu igen våra röster och händer. Så fort vi säger hennes namn Pytte och smackar lite så kommer hon springandes, och jag menar springandes mot den som ropar och sedan klättrar hon på antingen foten, soffan eller handen för att komma upp. Tar jag upp henne och sen lägger henne tillbaka i lådan skriker hon och tittar efter mig (eller Alex om det är han som gör detta). Vilket är så himla gulligt. Hur vi ska kunna släppa henne (eller någon av de andra) vet jag inte! Men det är lång tid kvar innan det är dags och får njuta av dessa fyra små underverk så länge.

 

De små ligger och sover!

 

Kattungarna har blev 3 veckor i fredags (söndag idag). Nu börjar de bli supersmå katter. De leker med varandra, försöker fräsa lite, springer runt, hoppar, tittar och utforskar och upptäcker nya saker. Och som tur är så är det bra att man tar och umgås med katterna så nycket som möjligt då de ska bli vana med människor. Annars hade det varit jobbigt, för att låta bli att inte mysa med de är helt omöjligt. 

 

De små söta kissarna växer som ogräs. De sitter upp och har börjat ta små steg, Pytte går redan och fort! De andra tar lite tid på sig men de kommer fram de med. De kan sitta ner och se så söta ut som bara de kan och stirra in i en stjäl (känns det som ialla fall). Det är så mysigt att se hur de växer och blir mer och mer katter. De har också börja få sina egna drag i ansiktet och börjar bli sina egna individer. Att man kan älska djur efter så kort tid men de alla fyra är helt underbara!

 

I fredags blev kattungarna 2 veckor gamla. Öppnat ögonen helt, men hur mycket de faktiskt ser är osäkert. Har börjat gå runt lite, eller typ vingla fram. Vi har fått byta från den lilla kattlådan till en stor låda så de faktiskt får plats. Fick en snilleblixt och tog en gammal låda som jag haft under sängen som är från ikea, passa perfekt. De fick större plats och det är ganska hög kant, så slipper oroa oss för att de ska försvinna, för tillfället!

 

 

Idag har kattungarna blivit en hel vecka gamla. Känns både och på det, en liten del säger mig att det har gått mycket längre tid än bara en vecka medan den andra delen säger mig att de föddes typ i förrgår. Men en vecka har gått och de blir större för varje dag. Pip har till och med redan öppnat ögonen, inte för att hon ser men ögonen är i alla fall öppna. Sotis har också börjat öppna ögonen, dock inte lika mycket som Pip men på väg i alla fall.  Lilloscar och Pytte har inte riktigt öppnat ögonen än, lång väg för Pytte. Får se om hon kommer orka hela vägen, jag hoppas verkligen!

 

Från botten till högst upp: Sotis, Pytte, Pip och Lilloscar! En vecka idag! De små liven <3

 

Den 11 juli kl. 03.11 föddes första kattungen, en svart jätteliten söt kille som vi kallar för Sotis. Kl. 03.31 föddes den andra kattungen, en gråvit jättesöt tjej som vi kallar för Pytte. Kl. 04.05 föddes den tredje en jättesöt tjej med grå, vit, svart, beige färg som vi kallar för Pip och kl. 04.45 föddes den sista kattungen, en jättesöt svartvit kille, mycket lik Leo, Akiras bror och som vi kallar för lilloscar (efter Alex gamla katt som hette Oscar, de är väldigt lika varandra, kommer bilder på det senare). Namnen på kattungarna har Alex småsystrar hjälpt till med då vi ville ha något att kalla de för.

 

Allt började med att Akira gick runt och skrek lite och tryckte sin rumpa mot både vägg och soffa. Tillslut hämtade Alex henne och la henne hos oss så kunde vi klappa och lugna henne en stund. Efter ett tag la hon sig bredvid mig i soffan och slickade väldigt mycket på sig själv, hela kroppen. Jag klappade lite då och då medan vi tittade på ett House avsnitt. Helt plötsligt känner jag hur det blir blött och varmkallt vid mitt högra ben och kollar med handen och känner att det är blött. Akiras vatten hade gått. Fick gå och byta byxor och Alex tog hand om Akira. Hon kom sedan springandes in i sovrummet till sin kattlåda där vi gjort iordning inför födelsen. Där inne låg hon ett väldigt bra tag och slickade och lät väldigt mycket. Jag ligger i sängen och Alex är i köket. Jag känner att det blir tyngre på min sida och ser då att Akira har hoppat upp och lagt sig väldigt nära, tar henne och bär ner till hennes låda igen. Ropar på Alex då jag märker att hon krystar och ser att någon slags bubbla börja komma. Kort därefter hoppar hon upp på sängen och (jag och Alex låter henne vara då hon verkligen inte ville vara kvar i sin kattlåda) ut kommer första kattungen. Akira är jätteduktig och slickar och tar hand om den lilla. Inte långt efter det börja hon krysta igen och andra kattungen kommer ut. Akira varvar mellan att slicka rent de båda kattungarna samtidigt som hon får lite sammandragningar. Efter ca 30 min har tredje kattungen kommit ut. Akira slickar rent alla men Alex får ingripa och hjälpa med att öppna säcken så kattungen kunde börja andas, Akira var väldigt inne på att slicka sig själv men gick snabbt till kattungen. Där trodde vi att hon var färdig, att inga fler kattungar skulle komma men där hade vi fel. Efter 40 min kom den sista kattungen. Allt hade gått jättebra och vi var grymt trötta men det var inte klart där heller, nu var vi tvungna och se till att alla började snutta och äta annars kommer kattungen att dö. Så det blev att låta Akira ligga i sängen med kattungarna hela natten och morgonen medan vi stundvis såg till att de faktiskt åt. Jag och Alex kom inte i säng ordentligt förrän vid 11, men det var det värt. Dock har vi märkt att en av kattungarna, den andra kattungen som föddes 03.31 tjejen, inte riktigt äter som hon ska. Vilket gör att vi måste mata henne varannan timme på dagen och var tredje timme på kvällen/natten. Vi hoppas på det bästa och gör allt i vår makt men vi får se om hon orkar överleva. De andra kattungarna äter dock väldigt bra och växer så det knakar. De alla ligger i kattlådan och antingen sover eller snuttar på mamman Akira.

 

Här kommer bara tre bilder, en före bild och sedan en från när de föddes och en för någon dag sedan. Kommer fler bilder inom kort dessutom idag (fredag 18 juli) blir kattungarna hela 1 vecka gamla. Då är det dags att börja ta veckobilder hade jag tänkt för att kunna jämföra.

 

 

Akira någon eller några dagar innan hon födde. En riktigt liten tjockis! <3