Ezio! <3
Inte nog med att vi förlorade Akira för inte så länge sen. Utan för någon vecka sedan förlorade vi en av fåglarna också. Alex var på jobbet och jag var hemma, hade ingen skola eller jobb. Sitter i soffan och tittar på Bones. Tänkte att jag skulle släppa ut fåglarna så de skulle få flyga lite och ser att Ezio ligger på golvet av buren, helt stilla. Ringer Alex och berättar. Jag tar ut honom och lägger honom i en tidning, hade ingen låda. vi tror att han var sjuk men vet inte varför eller vad. Fåglar är väldigt bra på att gömma sin smärta. Avelyn visar ingenting heller och vi har mycket koll på henne i fall något skulle hända. Jag önskar bara att jag kunde gjort något, att han visat något så hade jag kanske kunna hjälpt honom, men antagligen inte. Känns tomt här hemma när alla djur försvinner. Som tur är har vi Avy kvar, Pipan, Totit, Oscar och Gweran. Saknar den lilla fågeln! <3 Kommer alltid finnas i hjärtat!!
Akira! <3
Jag skulle åka för att möta Alex och bära hem lite djur grejer som han köpt och som var väldigt tunga. Innan jag kom hem så gick jag förbi ICA för att köpa något, kommer inte ihåg idag var det var, och sen gå hem medan Alex gick hem och skulle fixa med alla djur saker. När jag kommer hem så börjar mardrömmen. Jag hör hur en katt skriker, men det låter inte normalt. Öppnar dörren och går in. Alex sitter i soffan med Akira som skriker/mjauar illa och han säger samtidigt att hon inte kan röra bakbenen. Hon har blivit totalt förlamad. Vi visste inte vad vi skulle göra först vi blev så chockade. Vi ringde djur ambulansen, det var runt halv nio på kvällen så att åka till veterinär bara sådär var lite svårt, närmsta som hade öppet låg ända i danderyd. Så vi fick vänta på att djurambulansen skulle komma vilket tog ungefär mellan 30 och 60 minuter, min tidsuppfattning var inte så bra just då. Alex passade Akira som jag hade lagt i badkaret för när jag tog henne så kissade hon, förmodligen inte medvetet och ville inte att hon skulle kissa överallt. Så han satt med henne där inne medan jag fixade med hunden för de andra katterna att vara hemma när vi åkte sen. Ambulansen kom och vi åkte till veterinären. Vi kom in, betalade (Akira hade inte blivit försäkrad så man måste betala innan nån självrisk eller vad de nu pratade om) sen fick vi komma upp direkt in till veterinären i ett rum. Veterinären tar tempen, lyssnar på hjärtat och går runt lite. Sen säger hon till oss att hon till 99% vet vad som är fel. Hon hade fått en blodpropp i ryggen som stoppade blodflödet till benen, vilket gjorde att de var iskalla. Dessutom hade hon 34 i temp men de ska ligga på runt 37 som oss. Och den enda utväg som fanns var att låta henne få somna. För oavsett vad vi skulle göra så skulle Akira ha ont för resten av sitt liv. Och det ville vi verkligen inte. Hon fick smärtstillande sedan sa vi hejdå och där efter fick hon somna in, allt gick väldigt snabbt, och smärtfritt för Akira, men för mig och Alex var det inte smärtfritt. Det gjorde så ont i min kropp, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. För inte så länge sen (nu är det snart 1 år sedan) förlorade vi Akiras bror Leo, sedan i somras fick Akiras ena bebis Pytte somna in och nu fick Akira själv somna in. Jag bara tackar oss själva att vi inte hade sålt kattungarna innan. Dagen det hände blev kattungarna 13 veckor. Men är så lycklig att vi hade de kvar och nu kommer de stanna hos oss hela deras liv. Kommer älska de små så sjukt mycket. De påminner om Akira och på det sättet finns hon kvar. Även om jag saknar Akira så det gör ont. Mattes underbara lilla söta tjej. Kan inte förstå att det gått snart 2 månader sen. Kommer alltid finnas i mitt hjärta! Saknaden är enorm! Älskade lilla söta Akira! Våran Bufflis, som vi kallade henne.. <3 Älskar dig Bufflan nu och föralltid!