Jeanette Gauffin

Jag kan inte fatta att det är sant. Är fortfarande i chock och vet inte vart jag ska ta vägen. Det känns som en stor mardröm som jag vill vakna från men det går inte. Ilar och gör ont i kroppen. Varför? Varför händer detta? Jag kände på mig att något sånt här skulle hända men att det gör det, det är overkligt. Han har inte mått bra alls i sitt liv och det var egentligen en tidsfråga innan något sådant här skulle hända. Mormor och morfar har varit oroliga ett litet tag tillbaka och försökt få in han på psyk eller något men läkarna ville inte ta in honom. Han fick tabletter och droppar och åka hem. Helt fucking sjukt. Titta hur det gick. Mormor åkte ner och städa och fixa i hans lägenhet tills han åkte hem igen (han var inlagd på sjuk men fick bara vara där någon dag). Sen blev det jul och han fira det hos mormor med sin dotter Tindra (min kusin). Mormor sa att han var glad men såg lite bortkommen ut. Nyår kom och sedan blev det till och från. Mamma ringde mig i tisdags (3 januari 2012) och sa att ingen fått tag på Johan så hon skulle åka dit och se hur han mådde. Han öppna dörren och sa att han hade magsjuka men annars mådde bra. Mamma åkte hem och allt var okej, trodde vi. Sen ringer mormor Jojan på onsdagskvällen (den 4 januari 2012) och pratar med honom, han låter glad och hade pratat med Tindra om att hitta på ngt på dagen efter. Mormor säger till Jojan att ringa på torsdag men något samtal får mormor aldrig och bestämmer sig för att åka ner. Hon bor ända uppe i Sandviken, en bra bit bort då Jojan bor (bodde) i Vaxholm. Hon ringde till mig igår och sa att hon skulle komma ner och titta till honom och sedan komma över och ta en fika. Fikan blev aldrig av. Jag vaknar och mamma ringer och säger att hon ska komma hem och laga lite frukost. Säger att hon ska fika i centrum med morfar och frågar om jag ska hänga med. Hon kommer hem och vi gör lite god frukost och pratar lite om allmäna saker. Sätter oss och äter och när jag ska äta min macka (alla andra är klara) ringer mammas mobil. Hon svarar i telefonen och efter någon sekund hör jag hennes skräckslagna skrik "neej vaa skojar du". Det första som poppar upp i mitt huvud är "Jojan". Mamma börjar gråta och sluddrar, säger massa till mamma. Jag sitter i chock tror jag. Sedan säger mamma det jag inte vill höra. Jojan är död. Jag sitter med mackan i handen och vet inte vart jag ska ta vägen. Tappar mackan när mamma lägger på och ringer till morfar. Då slår går det upp för mig att han är det, på riktigt. Sen efter det är allt i en enda veva. Jag och mamma skyndar och klä på oss åker till mormor som är kvar i lägenheten där hon fann Jojan. Poliserna är där och mormor höll på att falla ihop. Jag och mamma tar mormor med oss och Plexus (som är Jojans katt) och åker till morfar med katten. Sen åkte vi hem och här har vi nu vankat av och an ända sedan det där telefonsamtalet som mormor ringde vid ett tiden tror jag. När poliserna var här för att lämna nyklar så fråga mormor på ett ungefär när han dog och läkaren hade sagt att det förmodligen hänt natten till torsdagen. Vad han dog av det vet vi inte ännu. Jag är i chock eller vad jag nu är i. Jag vet att Jojan inte mådde bra och jag hoppas verkligen att han har det bättre vart han än nu är. Det gör riktigt ont i kroppen och jag vet inte vad jag ska ta vägen. Du finns i mina tankar hela tiden.. Du är och var min morbror och kommer alltid vara det. Jag älskar dig morbror! 

R.I.P älskade morbror Johan!