Jeanette Gauffin

Kattungarna utvecklas för varje dag som går, för någon dag sen kunde de knappt gå ordentligt idag springer de, fast lite vingligt såklart. Leker som sjutton gör de både med varandra och med mamma Akira. Men också med våra fingrar lite smått men ibland kan det bli läskigt. Däremot är de väldigt rädda för stora schäfern Gweran, för de säkert ett monster. Men för Pytte är han inte läskig alls, hon springer mot honom och ska mysa och klättra. Gweran blir lite fundersam och vet inte exakt vad han ska göra, men snäll och duktig som han är låter han henne göra lite vad hon vill, bara hon inte klättrar på hans tassar. Och en annan som är underbart gulligt, Pytte känner nu igen våra röster och händer. Så fort vi säger hennes namn Pytte och smackar lite så kommer hon springandes, och jag menar springandes mot den som ropar och sedan klättrar hon på antingen foten, soffan eller handen för att komma upp. Tar jag upp henne och sen lägger henne tillbaka i lådan skriker hon och tittar efter mig (eller Alex om det är han som gör detta). Vilket är så himla gulligt. Hur vi ska kunna släppa henne (eller någon av de andra) vet jag inte! Men det är lång tid kvar innan det är dags och får njuta av dessa fyra små underverk så länge.

 

De små ligger och sover!